|
|
| Från:
Trelleborg |
| Grupp:
Bror |
| Besökare:
13067 |
|
|
|
|
|
|
Bror
Johan Helander
(1984 - 2012)
|
| Vår älskade Johan var världens bästa Bror, son, morbror, vän , ja han var världens bästa i allt i stort sätt. Jag har och kommer aldrig någonsin träffa någon så underbar människa som min älskade bror . Han var alltid så glad och pigg och hade den sjukaste humor jag någonsin varit med om. Jag kunde aldrig komma hem till honom utan att skratta, jag har aldrig varit där en ända gång att skratta. Han lixom livade upp stämningen utan att ens själv veta om det, han gjorde andra människor glada. Han lärde andra människor väldigt mycket, Utan min älskade johan hade jag inte varit den personen jag är idag. Han har lärt mig så mycket. Och han var en jäkel på att lyssna på musik, vi älskade att lyssna på hög musik men när mamma kom hem till johan fick vi genast sänka:) Tyvärr så föddes min Älskade bror med HEMSKA Duchennes Muskeldystrofi jag vill inte ens säga det namnet, det är så hemskt. När min bror var ca 3 år gammal fick min mamma reda på att han hade denna sjukdom som är en genetisk sjukdom, även en dödlig sjukdom. Sjukdomen innebär att musklerna sakta men säkert förtvinas. ALLA muskler i kroppen. Han kunde gå tills han var 12 och ett halvt år gammal. Sedan fick han sitta i rullstol. Denna underbara människa har varit med om så mycket saker som inte ens en frisk människa är med om under HELA sin livstid. Från att kunna göra allting själv i stort sätt till att inte ens kunna lyfta ett lillfinger och behöva assistans dygnet runt sa min bror ingeting han gnällde inte ens. Min bror älskade mat precis som jag vi brukade laga mat och vi åt ALLT vi älskade att umgås i köket och laga mat.men eftersom han fick sjvälj svårigheter och lunginflammation x antal gånger så bestämdes det att han skulle få peg knapp i magen så han slutade att äta. När även detta togs ifrån honom gnällde han inte. Han var bara väldigt ledsen. Och alltid sugen på att smaka på allt. Men det fick han ofta ändå slicka lite på olika saker och suga. ibland när han var hemma hos mig och titta in i kylen så ville han slicka på lite senap. Var vi på resturang så ville han slicka på lite såser och mat:) Han var så tokig och rolig. Men hans Familj har alltid funnits där för honom. Mamma och jag och mina två systrar har alltid funnit för honom nästan varje dag dem senaste åren har vi varit vid han sida. Johan var vårt allt. Men i september 2011 beslutades det att han skulle få göra en trachestomi eftersom att andningsmusklerna blivit försvaga så han blev kopplad till respirator dygnet runt. Fick även under operationen (sjukhussjukan) pseudomonas och blev väldigt sjuk men återhämtade sig. Men pga denna bakterie som han alltid skulle behöva leva med nu efter ingreppet blev han väldigt sjuk många gånger. Det var lunginfalmmation efter lunginflammation detta tog mycket hårt på han lilla hjärta som redan var så ansträngt.Det var väldigt jobbigt för honom och väldigt jobbigt för oss som älskar honom så mycket att se på. Vi verkligen led med honom. Allt blev så jobbigt efter att han fick tracken. Sista infektionen han fick låg han inlagd ca 1 vecka på vanlig avd men eftersom han inte kissade och blev sämre skickades han till hjärtavdelning men samma dag han flyttades blev han sämre och fick flyttas till ÖVA men även där samma kväll blev han sämre och fick åka prio 1 till Hjärtintensiven i lund. Där dem sedan berättade för oss han vår älskade johans hjärta knappt slog någonting alls och att han inte hade länge kvar att leva. MEn hur var det möjligt ? Han verkade ändå pigg nästan som vanligt? Ögat lurades lite. Vi såg ju bara utsidan och på utsidan verkade inte Älskade Johan vara DÖDSSJUK? Hur är det möjligt? En människa som hade så mycket livslust och livsglädje som min bror ska inte få leva mer? Hur kan livet vara så?. Johan åkte hem ca en vecka senare från *HIA. På Hjärtintensiven sa dem att han hade ungefär en till 2 månader. Mamma och systrarna flyttade hem till Johan. Vi var vid hans sida varje dag. Han låg mest i sägen för han orkade inte sitta uppe. MEn ändå när han låg i sängen var han nästan som vanliga johan han skrattade och hade humor och livsglädje. Han var änså nöjd med livet på något sätt. Men han fick väldigt ont i hela kroppen i slutet och hade väldiga smärtor och låg och skrek i sängen. tillslut åkte vi till sjukhuset och Johan blev inlagd en sista gång. Johan fick smärtlidring som inte hjälpte pga dem gjorde fel med morfin tabletter som inte fick krossas skulle vi lösa upp i vatten och ge ändå men dem hjälpte ej. Så istället gav dem honom en morfin spruta så han bara skulle sova.....Han bara sov och sov och sov. Nån dag senare kom det hemska beslutet han skulle flyttas till palliativa. Man var mest chockad man förstod det inte. En människa som man Älskar mest ska lämna oss?. Johans sista Natt var perfekt för Johan. Jag mamma Ida madde (systrar) Och johan låg alla på en rad vi hade tagit in två extra sängen och satt på varsin sida om Johan. Kl 03.00 på natten vaknar alla 3 av någon anledning. JOhan dog 03.10. Saknaden är obeskrivlig. Vi Älskar dig vilken kämpe du har varit hela ditt liv. Finns ingen som du och kommer aldrig finnas. Du är väldens Bästa BROR SON OCH MORBROR.
|
| |
|
Foton
(12) |
|
 |
|
Skicka in dina minnen av Johan Helander |
|
|
| |
| |
|
|
|
