Ida
Det är fortfarande så svårt att acceptera att Elisabeth inte finns med oss. Förra julen satt hon,, on med Viljo på golvet och tittade och kommenterade hans klappöppning, så där närvarande och intresserad som hon kunde vara. Hon var en så behaglig och kärleksfull person som vi nu måste leva utan. Denna jul kommer jag minnas henne.
Inskickad: 2012-12-16 14:09
|
