Start Minnessidor Minnesinlägg   Skapa en sida Logga in
Från: Skellefteå
Grupp: Mamma
Besökare: 5390
Vi som saknar dig (0)
Ingen i listan just nu.
Markera i inlägget för att
synas här!

 
  Minnen Foto (2)  
Mamma
Gunborg (1930 - 2003)
Min mamma och jag var de bästa kompisar man kan tänka sig, vi stod varandra väldigt nära och vi kunde prata om allt trots att det skilde 30 år mellan oss. Jag är enda barnet och det kanske är därför vi hade en så bra relation till varann som mor och dotter kan ha.
2003 på sommaren så märkte jag att mamma inte orkade så mycket som hade gjort förr. Midsommar -03 så låg pappa på lasarettet och var i princip döende. Vi sa att antingen får han somna in eller så får det ske ett mirakel. Och mirakel blev det, han har aldrig legat in sen den 4 juli -03 när han kom hem från las med bårbil och rullator. Mamma fick en otrevlig hosta som blev värre och värre. Hon var till sin husläkare och han sa att hon var utbränd och skrev ut sömnpiller till henne. Blev hon bättre av dom? Nä, inte mycket..

6 veckor senare vaknade hon med feber , det var den 30 september, jag skjutsade henne till VC och hon fick en ung kille som kollade henne noggrant. Hon kom ut till mig med en remiss i handen till röntgen. Men tyckte att det kunde vänta men jag övertalade henne att göra det nu på en gång.
En timme senare ringer den unge läkaren och säger att hon ska packa en liten väska och bege sig till akuten för de hade hittat en fläck på lungan. Hon blev inlagd och fick göra alla de hemska undersökningar.
Mamma som aldrig legat inne sen 1960 då hon opererade bort blindtarmen.
Nu upptäckte de att hon hade metastaser i lungan och vätska i lungsäcken. Hon tappades på 5 l vätska sammanlagt och bara det var en pärs för henne.
Sen fick hon åka till stora sjukhuset i Umeå och ligga på en lungklinkik och göra diverse undersökningar i en vecka. Sen kom hon hem till pappa som sprang både före och efter henne. Mamma var elak och irriterad på honom många gånger. Hon gjorde sitt bästa att vara uppåt men jag antar och gissar att hon inte berättade allt för mig vad läkaren sa som gjorde hembesök hos henne. Hon ramlade på nätterna när hon skulle på toan och hasade sig till toan, krypandes. Pappa försökte hjälpa till så gott han kunde...
Den 30 november var hon till oss för sista gången i livet. Hon var sugen på pizza och uppbådade alla sina krafter att orka vara hos oss.. Hon ville se vår nya braskamin och det nya golvet som vi lagt in medan hon låg inne. Vi åt pizza framför brasan och jag gjorde allt för att hon skulle ha det bra, hon var så nöjd..Upptäckte samma dag när vi skulle hämta dom att hon var blöt om ena foten. Vätskan började tränga ut genom huden och hon hade småsår överallt på benet. Hon fick inte på sig vinterskorna utan vi fick ta sandaler som gick att spänna upp så att hon kunde ta sig till bilen..
Efter den dagen så var hon aldrig bort. Pappa gjorde sitt bästa att handla rätt och inte reta henne för mycket. De hittade aldrig modertumören heller trots alla undersökningar hon gjorde.
Åh min gud vad jag saknar henne, tårarna trillar när jag skriver.
Sen kom helgen när jag skulle till Tyskland på nöjesresa med en kompis, på julmarknader skulle vi gå. Mamma och pappa skickade med mig en enorm summa som fickpengar..Den 5 december lyfte vi från Skellefteå flygplats kl : 06.05, sen hade vi så trevligt och roligt i Hamburg hela helgen.. Kom hem måndagnatt den 8 december. Tisdagkväll åkte jag ner till mamma och pappa, somnade i soffan givetvis.. När jag vaknar är de på väg till sovrummet och pappa ska hjälpa henne att lägga om benet som vätskar.
Oh, herre gud, tänkte jag när jag såg hur sjuk mamma var.. Ska pappa verkligen göra det där?
Jag gick dit, undersköterska som man är och tog över, mamma var så glad att jag haft kul i Hamburg och att jag var hemma igen, det kändes tryggt , tyckte hon..

Hon bjöd hem några vänner en kväll, onsdag tror jag för på fedag skulle hon vara upptagen, enligt mamma, sa hennes väninna efter mammas död.. Mamma hade sagt så i telefonen att de skulle komma på onsdag istället för på fredag var hon upptagen !!!!!!!! Visste hon va som skulle hända då ? Jag tror faktsikt det.
Torsdag var jag dit två gånger t.o.m på dagen städade vi och satte in julgranen, mamma gjorde köttbullar och beställde julmat. Hon var piggare än hon varit på länge..
På kvällen var jag och Per dit med maten och fikade med dom båda. När vi skulle hem så kramade jag om mamma, så liten och tunn hon var, väldigt länge och hon sa att hon älskade mig, hon visste.. Så det sista minnet jag har av henne är där hon står i hallen med röda byxor och en vit t-shirt på sig, lyfter handen och vinkar när vi går, det är en syn som jag aldrig kommer att glömma..
Jag har fortfarande kvar de kläderna och de kommer att vara svårt att göra sig av med dom.

För dagen efter kl: 06.00 ringer min faster och berättar att mamma var död..Exakt samma tid lyfte planet till Hamburg en vecka tidigare.. Hon levde på en veckas övertid tror jag bara för att jag skulle få åka till Tyskland..

Fy, vad jag saknar henne, vill prata med henne när jag är ledsen över nåt och allt annat också som vi gjorde tillsammans. Vi var utomlands, vi kunde åka till Stockholm tillsammans och bara ha kul...

Saknaden efter min mamma är så stor så det går inte att beskriva med ord.
Mamma var min bästa vän som kände mig utan och innan i hela mitt liv.
Det var till henne jag ringde när jag hade problem, var ledsen, glad eller
bara ville prata en stund. Vem ska jag nu ringa ?
Vem ska jag nu gå med på stan med?

Mamma var den i vår lilla familj som aldrig var sjuk, sprang istället för
att gå, var alltid glad och positiv. Mammor ska alltid finnas i ens
liv, tror man. Men så kommer då dagen när man ska ta farväl av mamma.
Dagen som man aldrig trodde skulle komma, dagen som aldrig passar.
Vi blev väckta av telefonen den fredagsmorgonen av min faster
och efter det stod tiden stilla. Man ville inte tro att det var sant, att
det var en mardröm som man snart skulle vakna upp ur. Så var det inte.
Dagen som aldrig passar hade kommit. Hon blev 73 år.

Mamma var sjuk i knappt tre månader och på den tiden hann det hända mycket
i våra liv. Mamma fick cancer i lungan och hon som aldrig har rökt*,
bara det tyckte man var orättvist. Vätska i lungsäcken hade hon också,
de tömde henne första gången på 5 liter vätska som även den innehöll
cancerceller. Då tänkte man inte på hur länge man skulle få ha henne
kvar.. Vi hade ju julen framför oss, som var hennes högtid.
Dagen före " den dagen som aldrig passar" så klädde hon granen,
gjorde köttbullar och var bara
så glad och lycklig att hon hade så fint och juligt hemma.

Jag kommer aldrig att glömma hennes lysande ansikte när tittade in i
rummet och sken som en stjärna på natthimlen, hur hon
stod, rak som en fura och bara tittade och sken ikapp med julgranen.
Liten och mager hade hon blivit, min lilla mamma.
Åhhhh, mamma vad jag saknar dig.



Mamma hade inte ont i alla fall och det är jag glad för.
Hon var klar och redig ända till slutet. Jag undrar fortfarande
VARFÖR ?
Hon orkade inte längre sa hon till pappa innan hon somnade in.
Mamma som hade en jättevilja att leva, i alla fall till jul,
trodde jag. Varför just nu ?
Jag var inte redo att förlora henne nu, jag kommer att
sakna henne något otroligt mycket, resten av mitt liv.
Och alla frågor man aldrig får svar på, de frågor jag skulle vilja
ställa till mamma. Kanske någon dag, vi ses igen, mamma?
Jag hann ju inte säga allt jag ville säga eller fråga dig.
~~~~~~~~~~~~
En vers som var med på en av alla hennes hälsningar på begravningen:

Till blommor och ljus har jag vandrat nu.
Från sjukdom som gjort mig så matt.
Jag är lycklig för resan som kom till slut
Jag reser nog redan inatt.

Jag reser med fågeln som vingar har
jag reser till bättre värld
där ingen är ledsen och ingen är sjuk
Jag reser mot himmelens strand...
~~~~~~~~~~~~~~~~
En till vers eller bara några kloka ord att tänka på:
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles
oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland
blir den aldrig detsamma mer"



 
Foton (2)
Klicka för större bild! Klicka för större bild!
Skicka in dina minnen av Gunborg
Din E-postadress:
Ditt namn:(Max 25 tecken)
Ange spamkontrollkod:
 
Bifoga YouTube video
Ex; http://www.youtube.com/watch?v=kv4s3fn8jDc
Frivilligt(Klistra in Webbadressen till passande Youtube videon här)
Välj gärna en bild och skicka med
Totalt 0 inlägg



Ingen har lämnat ett minnesinlägg ännu!
Adress till Gunborg:
http://www.alltidminnas.se/?go=user&id=5745213

Alltidminnas.se - minnen som lever vidare
2024 © Alltidminnas.se | Om oss & Kontakt

Registera och skapa en sida