Alltidminnas.se - minnen som lever vidare

Solveig
Älskade älskade lillasyster...tänk om du kunde läsa detta. Om du kunde se och förstå hur ont det gör att du inte finns längre. Om du kunde förstå hur älskad du var, du skulle sett alla blommor på din begravning och alla människor som kom för att de tyckte om dig så mycket. Jag saknar dig varje dag, ibland får jag panik när jag förstår att jag inte mer kommer att träffa dig, få skratta och prata med dig. Livet går vidare säger man, ja...till en viss del, men en del av mig blir aldrig hel igen. Häromdagen var pappa och jag uppe vid din grav och satte blommor och la en vinterstjärna, en pumpa och tände ljus. Det går länge mellan gångerna jag orkar åka dit. Och det beror inte på att jag inte älskar dig Anki, bara att jag inte vill möta verkligheten -en verklighet utan dig. Jag har fortfarande inte sett filmen som du gav mig med orden att jag skulle tänka på oss när jag såg den..det tog över 1 år innan jag läste ditt avskedsbrev till mig. Det kändes som att jag ville spara dina sista outtalade rader till mig. Jag grät såklart men var också glad för det du hade skrivit, saker som vi upplevt tillsammans och skrattat mycket åt. Det var en av mina rädslor, att jag skulle glömma saker som jag upplevt med dig. Älskade älskade Anki, jag älskar dig så oerhört mycket och jag är ledsen att jag inte förstod hur dåligt du egentligen mådde. Jag vet inte om du finns någonstans, har kämpat och gör fortfarande med att tro på ett liv efter döden. Men en sak som kändes som att du fanns var när jag satt ensam på golvet i min lägenhet och var så outhärdligt ledsen så kom det en skata och satte sig på balkonräcket, den satt helt stilla med huvudet lite på sned och tittade på mig, länge...då kändes det som att det var du som hade sänt den. Jag är glad för dig älskade lillasyster, att du inte längre mår dåligt. Jag hoppas att du inte är arg på oss för att du inte fick din önskan uppfylld, att din aska skulle strös på flera olika ställen som du skrev. Vi ville inte, vi ville kunna gå till din grav och sörja. Mamma och pappa är där ofta, jag är inte där så mycket...men du vet varför. Jag saknar dig och älskar dig utav hela mitt hjärta, snälla om du kan, låt mig veta att du fortfarande finns. Pusspuss älskade Anki
Inskickad: 2009-10-30 19:00

« Övriga inlägg

Adress till anki:
http://www.anki.alltidminnas.se